Nettan's Blogg

-” Från den första stunden jag gick in i ett stall, kunde jag förstå den ilska som hästarna uttryckte med sina huvudrörelser och piskande svansar, förvirringen och sorgen i deras ögon där de stod med sänkta huvuden, rädslan så påtagbar genom deras sätt att trycka svansen mellan benen. Jag kunde också förstå den lekfulla utlevelsen i deras vilda galopp över fälten. Jag lärde mig att lyssna till och förstå hästarnas kroppsspråk till den grad att jag var som ett med dem. Jag tog en ed på att bli deras röst i en värld bland människor”. (Fritt översatt).

Ja, detta kan man läsa på den första sidan i Chris Irwins bok ”Dancing with your Dark Horses”.

Chris är en kanadensisk tränare, lika duktig på att rida western som engelskt, som att samspela med hästarna och undervisa om allt detta på ett mycket pedagogiskt sätt.

Han och hans fru Kathryn har en farm i Alberta i Kanada men bor också i Kentucky där Kathryn är involverad i att rädda före detta galopphästar. Chris har rest världen runt och undervisat i cirka 20 år och var i Holland i september för en clinic/workshop under fyra dagar. Detta var hans enda besök i Europa i år så jag (Annette) och min man Per begav oss på semester/utbildning till Arnhem, Holland under en vecka i september.

Stallet där Chris clinic skulle vara låg en bit utanför centrum och vi var lite sena då vi missade en buss. Så, när vi hittade till cafeterian där han redan börjat var han i full fart med att visa hur en avslappnad häst ska se ut, illustrerande genom att böja sitt ridspö.

Chris huvudbudskap är balans, styrka(inre) och medvetenhet. Han kallar det ”non-resistance bonding process”, en samhörighet från båda parter utan tvång. Detta är något vi behöver utveckla om vi vill vara med hästar som är glada och trivs med livet. Som Chris uttrycker det ”att rida kan man lära sig, men att förstå och samspela med hästen för bådas glädje, kräver en inre medvetenhet och närvaro i relationen.

Väl inne i ridhuset så fick de som hade hästar med sig börja att arbeta från marken med hästarna i grimma. En ganska vild hingst, som förresten tränades för OS i dressyr, skapade en viss oreda då han fullständigt struntade i Matte, Chris och övriga på ridbanan. Han fick lämna oss en stund och Chris arbetade sedan ensam med honom i en rund-paddock. Hingsten var ganska aggressiv mot Chris, men efter några minuters träning utan hårda ord eller piskor spårade han så fint på volten, hingsten alltså.

Nåväl, tillbaka till ridbanan och övriga deltagare. Enligt Chris är en häst med höjt huvud en häst full av stress och mycket adrenalin, så steg 1 är alltid att få hästens huvud i ”level”. Det vill säga den ska ha sitt huvud i en ganska rak linje ut från manken. För att hamna där behöver vi ha en trygg häst och vi behöver själva vara närvarande i det vi gör.  Vi tränade på att sätta gränser för hästarna, de fick inte böja sina huvuden in i oss, samt heller inte tappa närvaro genom att strunta i oss.

Här gäller det att tänka sig en flod som en liknelse. Flodkanterna talar om för floden var den kan rinna, men de drar inte i floden för att få den att svänga och knuffar den inte för att gå undan. Så ska det vara när vi håller på med våra hästar. Våra händer får tala om för hästen var den inte kan gå, detta gäller både åt sidorna och fram och bak. Vi markerar de yttre gränserna och hästen lär sig var den kan vara och känner sig då trygg och vill samarbeta.

Vikthjälperna är oerhört viktiga och tyglar används så lite som möjligt. När hästen är lugn rider du framåt från ditt inre center, ditt kraftcenter som finns vid din navel. Din navel ska alltid peka i riktning mellan hästen öron och dit du vill att den ska gå. Du tänker och känner hur din egen kraft och energi från naveln lyfter din häst framåt.  Skänklarna hänger löst och används bara i rätt stund. Din inverkan måste ges när hästen lyfter sitt bakben för förflyttning. Annars skapar du motstånd. En annan intressant vinkel som Chris arbetar utifrån är vad han kallar ”counterbend”.  Antag att hästen går ställd utåt när du rider på en volt. Något som vi säkert känner igen många av oss. Vi försöker att böja hästen rätt genom att ta i tygeln och böja runt inner skänkel, och så vidare. Enligt Chris föder detta bara motstånd hos hästen, du kanske löser det en gång, men det kommer tillbaka om och om igen.

För att samspela med hästen och få den trygg måste vi i ett sånt läge tänka oss att det är yttersidan som blir ”ny Insida” eftersom hästen är böjd åt fel håll. Rid då hästen genom böjen för ytterskänkeln, som nu är din nya innerskänkel. Du kan föregripa att hästen böjer åt fel håll genom att du med avsikt använder din ytterskänkel som innerskänkel innan du kommer till en böj. Hästen kommer straxt att vilja välja att gå rätt utan att du använt något tvång. Eftersom detta är mindre arbetsamt.

Så, en mycket förkortad avslutning. Om du genom olika övningar kan få hästen att inse att du är en smartare ”häst”, genom att få den att vilja samarbeta utan tvång och att du är närvarande i relationen med hästen och rider från ditt ”inre kraftcentrum”, så kommer du att få en vacker häst som bär sig rätt och vill vara dig till lags. Vilket vi också fick se prov på hos deltagarnas hästar.

Här är en blandning av psykologi och ridlära när det är som bäst. Vi var båda två mycket påverkade av den styrka som finns i Chris budskap. Problemen dyker naturligtvis upp när man kommer hem och vill prova allt på sina egna hästar. De är en aning förvirrade till att börja med, och en del av träningen gå först bakåt innan man ser resultat. Men Eyja (hästen) och jag kan nu göra halt i samförstånd och kan rida kort tölt utan hopp och studs, detta är till stor del Malin Gustavsson förtjänst som tålmodigt stöttat och lyssnat på alla nya förslag och bortförklaringar och nu innan vintervilan så har det alltså lyckats.

Per ser ut som en stolt viking på sin häst, nyfiken att testa och varsamt handledd av Malin. Vi har två filmer med Chris, en där han går igenom markarbete, vikten av att hästen inte ”ger dig fingret” som han kallar det. Samt en film där han väldigt pedagogiskt går igenom mer noggrant det som jag översiktligt har beskrivit. Jag och Per inbjuder gärna till en filmkväll under våren med prat och fika, om intresse finns.

Jag(Annette) har arbetat under cirka 12 år med grupper och enskilda personer tillsammans med hästarna för att hjälpa dom utveckla en inre närvaro ”awareness” och ett liv mer i balans. Många av mina klienter har kraftiga stressreaktioner och arbetet med hästarna gör att framstegen märks snabbare.  Men ibland är det lättsammare, exempelvis då vi ska lära arbetsgrupper att kommunicera bättre med hjälp av övningar med hästarna. Det är så oerhört glädjande att se hur hästarna svarar på människors behov, det finns så mycket mer med våra hästar än bara ridning.

Att jag och Per åkte iväg till Chris berodde delvis på mitt arbete och samarbetet med en amerikansk terapeut, Barbara Rector, som också varit min handledare i arbetet med hästar. Min arbetsmodell är delvis hämtad från Barbaras ”Adventure in Awareness”. Men den är också påverkad av min 1-åriga utbildning hos Klaus Ferdinand Hempfling (Dansa med hästar).

Mötet med Chris och hans syn på hästar och ridning blev ännu en pusselbit i ett pussel som jag inte vet hur det slutligen ser ut.

Per har varit med och arbetat med flera grupper, och själv deltagit med sin gamla ledningsgrupp  i team-building med stöd av hästarna. Han gillade idén med kombinerad semester och hästar så det bar iväg till det vackra Arnhem som vi varmt kan rekommendera. Urvacker stad, restauranger överallt, och himla gott öl. Lägg sedan långa hästdagar till detta – vad mer kan man önska sig.

Hälsningar från Annette

PS! Samtliga ovan har hemsidor på nätet om ni vill läsa mer.

http://www.chrisirwin.com/
http://www.adventureinawareness.net/
http://www.hempfling.com/