Några har slutat att gå. Det är en förolämpning mot livet självt. Vi behöver vara fria att gå utan att vara fjättrade av måsten, social betingning, och vanor. Så, vad kan hjälpa oss att fortsätta gå?
Vilja och tankekraft. Fyll din tomma sko och gå vidare, och om du får frågan Quo Vadis?
Kanske blir då svaret dit min längtan leder mig.
Troligen finns det mer i livet än att äta, sova och arbeta, jaa, faktiskt utanför Tv-världen också. Platon beskriver i sin "Staten" en grupp av människor som lever i sin grotta. De skuggor som eldskenet ger mot grottans väggar tror människor är den riktiga världen. När någon sedan hamnar utanför grottan och beskriver en annan värld, är det ingen som tror på detta.
Så kan jag ibland uppleva vår nutid med Tv- tittande. Människor lever sina liv i Tv-grottor och slutar att gå, slutar att längta. Vi behöver låta oss fångas av passion, naturen, kultur, musik och insikter som leder till lycka och skratt. Väck upp själen och ta tillbaka livet. Bli en regissör i ditt liv och spela alla roller väl som du väljer att få. Vägra att bli besegrad av måsten, borden, lathet och samhällets kulturella bojor. Gå dit din längtan leder dig!
Quo Vadis?
Ju mer du tänker på något och repeterar det, ju mer får du av samma vara. Om du har negativa tankar och förväntningar och tänker om och om igen, så får du mer av det.
Om du å andra sidan tänker lite möjligheter och positiva tankar så är det detta som kommer till dig. Du får helt enkelt mer av det du redan har och tänker på. Viktigt alltså att tänka på hur du tänker.Kanske kan förklara varför hästarna blir fler och fler.
Tänker man på saker med hög mysfaktor och njutning så blir det bara mer av detta.
Kanske skulle det heta, " det du har och tänker på om och om igen ska du få mer av." Så, en liten varning är nog på plats. Tänk på vad du tänker på.
Nettan
Tidig morgon vid frukostbordet där alla är trötta. Någon börjar med en fundering kring vad som är meningen med livet, eller meningen i livet. Snart är de existentiella frågorna betydligt fler än vad någon kan svara på. Det fortsätter ungefär så här; " Hur vet jag att jag lever? Tänk om jag egentligen inte finns? Kanske är allt en dröm, en kollektiv universell upplevelse."
Detta är ju lite svårt att ta ställning till en tidigt morgon då plikterna väntar. Plikterna där vi alla spelar olika roller och förväntas göra det bra oavsett om det är ett drama, en komedi eller möjligen en thriller. Funderar över det en stund senare när jag genomlider dagens första drama, ett tandläkarbesök. Ja, jag spelar rollen som den duktiga patienten bra. Gör som jag blir tillsagd, gapar, sköljer och behåller mitt lugn.
Tänk om det är det som är meningen med livet? Att framföra den roll man valt på bästa sätt. Med all sin energi och inlevelse skapa ett stort och brett rollregister och njuta av de olika erfarenheterna. Kanske hittar man då också sin mening i livet.
Mitt motto i livet efter denna dag är en liten förvrängning av Descartes "Cogito, ergo sum"
Jag rider alltså finns jag!
|
|
| Bilden föreställer Eyja och jag en tidig vårdag utan knott
|
.
All tid har gått åt till att leta och köpa ett nytt kök. Mycket intressant och lärorikt men ack så tröttsamt. Till sist längtade jag bara efter något mer själsligt inspirerande och kanske en djupare inriktning på livet. Hade vid detta tillfälle en diskussion med sonen sent en kväll vid köksbordet och delgav honom min längtan efter en mer andlig inriktning som motpol till allt kommersiellt som att köpa kök.
Min kära son tittar mig då djupt i ögonen och säger " mamma, det bor en ande i varje kök".
En blivande Zen-mästare utan tvekan, så insiktsfullt, i nuet finns alltet. Tänk så lätt det är att glömma bort.
Hästarna får oss att komma ihåg. I ridningen finns närvaron och andligheten förkroppsligad i häst och människa. Ett samspel mellan två av naturens skapelser som möts i nuet. Att släppa alla tankar på dåtid och framtid och bli ett med hästen och hästens rörelser, i den stunden finns alltet, det fullkommliga.
Bespara mig min tid, ge mig min tid, stör mig inte eller vad det nu kan heta. Alla är så upptagna nuförtiden. Känns det igen? Fram med kalendern och börja leta efter första bästa tillfälle för en träff, en middag, en biokväll eller kanske en husstädning, och varför inte en motionsrunda i skogen. Boka,boka , boka.. . . . . . . . Så mycket vi vill hinna
med i våra liv. Inte underligt att det ibland känns som man kokar över. Det påstås ju vara ett kvinnligt beteende att göra många saker samtidigt, den berömda simultanförmågan. Fast när jag beskådar mina hundar så funderar jag på om de också har mycket att göra? Är det kanske ett hundbeteende? Nä, vid närmare eftertanke de är ju båda tikar(kvinnor) Kvinnligt beteende gäller även för hundar.
Båda ägnar sig åt medfödda drifter, en äter och en utför någon form av parningsbeteende. Att dömma av tungan är det senare ett bättre val än att äta ett gammalt upptorkat ben. Men om man samordnar och gör båda aktiviterna samtidigt så blir det ju en viss tidsbesparing.
Men vår gamle vän Buddha lärde sig ju en del under sitt träd som vi kan spinna vidare på, en sak i taget, var sak har sin tid. En medveten närvaro i det vi utför eller skapar. Vi kanske har ett bättre liv och mer rofyllt om vi tar en sak i sänder. Buddha skulle väl ha uttryckt det som så att ”när du äter så ät” och när du . . . . . . . så gör det av hjärtans lustar. Sista delen syftar på den vita hundens aktivitet.
Kommentarer